Var ute på en löprunda i morse och allt kändes bara tråkigt, tungt och där va verkligen ingen glädje i mina steg. Knäna ömmade, halsen kändes retlig och jag missbedömde vädret totalt så jag var ju varm som en idiot. Men av någon konstig anledning så blev det ändå 5.33 Km men dock så gick jag mer än vad jag sprang. Detta bevisar ju att där är vilja i mig och att lite smärta och andra saker inte kommer hålla mig tillbaka i min löpning. Jag har även hittat en del stretch övningar som ska motverkar mina ömma knä. Kan ju inte säga att jag i detta tillfället ser fram emot nästa runda men jag ska inte vara den som slutar bara för att det har gått lite dåligt. Där kommer komma problem och andra små saker hela tiden och det gäller bara att ta sig i kragen och säga detta fixar jag för jag är en stark människa.
Jag kan helt ärligt säga att jag är frälst och löpning är min gud. Känslan efter ett pass är magisk och euforisk. Det tar ett par gånger innan man är fast i det men när man väll är så är man hooked for life.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar