Detta är en blogg som handlar om mina vardagstankar och annat som en gamer.

torsdag 1 mars 2012

Löpning, Pass 3

Dag började med att jag vaknade runt 08.30 och kände mig väldigt tung, sliten och allmänt deppig så att sticka ut och springa var verkligen inget som jag kände för. Men efter en halvtimmes tänkande fram och tillbaka så bestämde jag mig för att inte låta min hjärna vinna över mig med sina negativa tankar. Så med bestämda steg gick jag in i sovrummet för att ta min träningskläder som va nytvättade och inte helt torra, kände direkt att hjärna skrek av glädje men har jag bestämt mig för att göra något då ska jag göra det. Med den bestämda tanken rotade jag igenom garderoben och hittade ett par slitna mjukisbyxor som klarar av jobbet. Tog mina hörlurar, Iphone och joggade lätt ner för trapporna för att komma ut till ett molnigt, blåsigt och dystert Malmö.

Det var med raska steg som jag tog mig mot parken och under den korta vandringen kände jag ett leende växa på min läppar. Musiken peppade mig med sina dunkande beats och det fick mig att vilja ta de där första joggingstegen och så fort det första steget va taget kände jag hur min kropp blev lätt, fräsch och alla negativa tankar försvann. Min kropp fylldes med glädje och min hjärna gick ner i viloläge, musiken fyllde min kropp med extra energi och varje steg blev lättare och lättare. Sen helt plötsligt kom det från ingenstans och det fick mig att vilja lägga mig i fosterställning, jag ogillar verkligen håll. Känns lite som att någon smyger upp bakom en och ger en ett ordentligt slag i sidan och sen sticker iväg lika snabbt, dock låg smärtan där och gungade i takt till musiken. Det var vid detta tillfället som jag bestämde mig för att gå i en rask takt, för att sedan börja jogga när smärtan hade försvunnit. Det som flög runt i huvud var "pain is temporary glory is forever" och det fick mig att kämpa vidare. När jag väl kom hem och ställde mig i duschen kände jag mig stolt över att jag hade gjort det och inte lyssnat på de negativa tankar som fanns där innan. Finns bara ett ord som kan förklara känslan och det är Eufori.

Det blev en runda på 4,26 km och det tog mig 33 minuter att klara. Mitt mål är ju först och främst att klara av att springa hela runda utan att stanna. Med tiden få upp rundan till 5 km för att sen öka. Mitt stora mål är ju så klart att springa milen och få en någorlunda vettig tid. Men först siktar jag på de målen som ligger lite närmare och det känns bättre och bättre för varje gång som jag kommer ut. I dagens läge är jag ute och springer på tisdagar och torsdagar men ska verkligen försöka få in ett pass under helgen också.

Just nu i mina hörlurar spelas det mycket av Can't Stop Won't Stop och Swingfly och de gör min löpning så mycket skönare och lättare. Det är något med deras beats, sound och tempot som får min steg att kännas lättare än vad de egentligen är.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar